elli

Sen jag blev sjuk så har jag börjat tänka om. Självklart hade jag drömmar och planer om vad jag ville göra i framtidden men vissa av de planerna fick jag ge upp för att det inte går att göra med AIH som t.ex. åka till Afrika och jobba som volentär under en viss tid, men det får jag inte då med advagrafen jag äter så har jag högre risk för hudcancer. Något jag ville göra sedan innan jag blev sjuk var att tatuera mig. När jag blev utskriven från sjukhuset efter de 5 veckorna så sa jag till min pappa att jag ska ha en tatuering vid leverområdet och något som står för styrka. När jag och mina syskon fyllde 18 år så fick vi vars ett presentkort på zoi tatto. Jag hade inte ångrat mig på de åren utan jag hade bara blitt mer bestämd över att jag ska ha en tatuering vid leverområdet. Jag bokade tid och pappa följde med mig när jag skulle tatuera mig. Jag stod där hos tatueraren och sa att jag vill tatuera in strength. Tatueraren satt då och skissade upp en mall som jag kände direkt när jag såg den att det var den jag skulle ha. Halva tatueringen sitter på revbenen och det var ju inte en så bra plat för sin första tatuering men den blev gjor och den påminner mig varje dag om att jag har AIH men det är inte på ett dåligt sätt som den påminner mig utan det är på ett sätt som att jag vet vad jag har gått igenom och vad jag fortfarande går igenom och om hur otroligt farliga vaccin kan vara. Men jag har inte slutat att drömma men jag har börjat leva i nuet och försöker få ut så mycket som jag kan och orkar av varje dag.