And I, I can't come alive I want the room to take me under
På senaste tiden har jag tänkt mycket på framtiden det här med jobb, förhållande och barn.
Just det här med barn var jag väldit orolig över när jag precis blev sjuk då AIH är genetiskt. Men enligt de läkare jag har pratat med så är det ingen fara för mig då jag inte har ärvt AIH utan fått det av Pandemrix. När jag precis blev sjuk så sa jag alltid att jag aldrig skulle ha barn för jag inte vill att mina barn ska behöva gå igenom det jag gör och har gjort med AIH. Nu har jag verkligen börjat tänka på familj och barn, att jag vill ha barn är en självklarhet jag älskar barn.
Jag är faktiskt orolig över att träffa en kille och sen berätta för honom att jag har AIH för de flesta vet inte vad AIH är utan de hör bara ordet hepatit. AIH är inget som smittas vilket många människor har svårt att förstå.
AIH tar väldigt mycket på kroppen du blir fortare utmattade och fortare trött. Jag som får sömnsvårigheter av mina medeciner har ju svårt att somna fast att jag är otroligt trött som jag är just nu när jag skriver detta. En annan biverkning på medecinerna är mardrömmar, de blir så verklighetsbaserade så när jag vaknar vet jag inte om jag drömmer eller inte ibland är jag livrädd för att somna pga de här mardrömmarna.
Men i alla fall AIH kan ta psykist på dig med speciellt på unga då ens vänner inte förstår vad det är eller å tycker de att du är tråkig som inte orkar göra något ibland så de säger upp kontakten vilket kan få dig att tro att du har gjort något fel. Jag vet det för jag mådde så otroligt dåligt en tid när jag var 16 år gammal, visst där är många 16åringar som mår dåligt det vet jag också men det är av andra anledningar.
Det många inte tänker på som är runt dig som är sjuk är på hur du mår psykiskt fördet mesta tänker de på hur du mår fysiskt.
Jag själv mår dåligt psykiskt emellanåt då jag inte orkar träna med mina vänner, jag borde inte göra det men jag är fortfarande bara 18 år gammal och även fast att jag har accepterat att jag inte kan så mycket som de andra så finns det alltid den lilla delen av mig som inte har accepterat min sjukdom och som aldrig kommer att acceptera den. Allt hände så snabbt ena dagen var jag frisk andra dagen skickades jag fram och tillbaka i några veckor på massor av olika undersökningar.
Jag brukar ofta fråga mig själv "varför jag?" varför skulle jag bli sjuk.
Du tänker oftast dig inte för innan du tar ett nytt vaccin utan du tar det för att du är rädd för att bli sjuk i det som vaccinet ska skydda mot. Men oftast blir su sjuk av vaccinet och inte av det vaccinet skyddar mot.

kommer aldrig att lämna dig hjärtat. Jag kan förstå det du säger och jag accepterar när du inte kan eller orkar som vi andra gör. Men jag kan aldrig sätta mig in i hur du verkligen mår och säga jag förstår dig, för det gör bara de som gått igenom samma som du gör. Jag stöttar dig iaf så gott jag kan, det vet du! Älskar dig min underbara vän <3